English

När jag bestämde att jag skulle åka som aupair trodde jag att det förväntades att jag pratade bra engelska. Flytande, bra ordförråd, bra dialekt. För det behövs ju så klart, kommunikation är ju det viktigaste. Och jag har aldrig varit den bästa eleven på engelskakursen. Speciellt inte på att prata, vilket är det det handlar om nu. Men sedan första gången jag pratade med denna familjen har jag fått så himla mycket beröm för min engelska. Och jag blev så himla förvånad, för jag är ju absolut inte så bra som många andra. Långt ifrån. Men de är på riktigt imponerande, eftersom de kan inte pratsa någon svenska, men jag kan prata deras språk flytande. De ser på det på det sättet. Och då är ju mina kunskaper WOW. Och det gör mig mer säker & villig till att prata mer engelska. Och våga prata en massa även om jag ibland måste fråga vad något kallas eller hur det uttalas. 
.
Och jag känner hur snabbt mitt tal utvecklas. Jag blir snabbare & behöver inte tänka när jag pratar. Det bara kommer. Det är inte som på engelskalektionerna när man håller föredrag... :P 
.
Så. När man inte har någon press eller förväntningar på sig, så är det mycket lättare att prata tycker jag. Och familjen förväntar sig oftast inte perfekt engelska. Och språket blir bättre hela tiden. Alltså - om du vill åka som aupair men engelskan brister - låt det inte hindra dig! Det finns många viktigare saker med jobbet! :)