+ & -

Finally it's back to normal in the house. Or so we thought...
.
Sophia har varit på sjukhuset i några dagar för hon har halsproblem & därmed också blivit uttorkad iochmed hon vägrar dricka eller äta för det gör så ont. Sally har stannat på sjukhuset med henne. Will jobbat, så jag har varit med Alex. Deras farmor kom hit, för att underlätta lite för mig, sen kom mormorn och bytte av. Så det har inte varit direkt jättetungt för mig. Men gansak tråkigt. Utan en bebis & en mamma som båda är så himla roliga och gör jobbet lätt, så har det varit ganska tråkigt och tyst. Men nu är de äntligen tillbaka hemma! Och Sophia mådde bättre, antibiotikan startat verka. Och hon lyckas sova, men sen kommer kräket. Aaaaaah! Hon skulle ju bli frisk, inte kräka upp det lilla hon hade i sig. Det funkar ju inte. Så nu är Sally på telefon med sjukhuset för att se vad vi behöver göra. Att kräka upp medicinen är ju inte fantastiskt. Aja iallafall, hoppas de inte behöver åka in igen & att lilla flickan blir bättre fort.
.
Vidare till de glada nyheterna. ANDREA is in town! Finally :D så denna helgen blir great! 

Förlåt...

för dålig uppdatering. Har tyvärr sjuka barn här så det händer inte så mycket förutom en massa tröstande, medicin, sömn & regn. Dagen hänger lite på mig idag, nästan fullt ansvar i hemmet. Mamman och pappan är iväg. Farmorn är här, men ja.... en farmor. Allt har gått bra hitills med måltider, sovtider & promenad. Inte så svårt egentligen för dagarna ser likadana ut, så man lär sig rutinerna snabbt. Och nu har jag varit här i 8 dagar! Känns som längre :P Menmen, nu har jag tyvärr inte så mycket mer att säga så nu ska jag äta något & kolla desperata hemmafruar! Om det är något ni sitter och väntar på att jag ska berätta om, eller har någon fråga, shonga iväg den som en kommentar :)

How many days have I been here?

The days are just flying by!

I'm having a lovely time over here. Hur har ni det där hemma?

Words I hear all the time

Crossed
Please
Sorry
So
Gently
Careful
Good boy/girl
Thank you
Treat (som i belöning)
.
Dessa ord används flitigt i detta huset. Och som jag sagt innan så används please, thank you & sorry allmänt väldigt mycket. Väluppfostrat land! 

English

När jag bestämde att jag skulle åka som aupair trodde jag att det förväntades att jag pratade bra engelska. Flytande, bra ordförråd, bra dialekt. För det behövs ju så klart, kommunikation är ju det viktigaste. Och jag har aldrig varit den bästa eleven på engelskakursen. Speciellt inte på att prata, vilket är det det handlar om nu. Men sedan första gången jag pratade med denna familjen har jag fått så himla mycket beröm för min engelska. Och jag blev så himla förvånad, för jag är ju absolut inte så bra som många andra. Långt ifrån. Men de är på riktigt imponerande, eftersom de kan inte pratsa någon svenska, men jag kan prata deras språk flytande. De ser på det på det sättet. Och då är ju mina kunskaper WOW. Och det gör mig mer säker & villig till att prata mer engelska. Och våga prata en massa även om jag ibland måste fråga vad något kallas eller hur det uttalas. 
.
Och jag känner hur snabbt mitt tal utvecklas. Jag blir snabbare & behöver inte tänka när jag pratar. Det bara kommer. Det är inte som på engelskalektionerna när man håller föredrag... :P 
.
Så. När man inte har någon press eller förväntningar på sig, så är det mycket lättare att prata tycker jag. Och familjen förväntar sig oftast inte perfekt engelska. Och språket blir bättre hela tiden. Alltså - om du vill åka som aupair men engelskan brister - låt det inte hindra dig! Det finns många viktigare saker med jobbet! :)

GUL BIL!

Jag saknar gulbil-leken...

Var är du...

Charlie? 
.
Jag vill ju ha en "i-found-charlie-pin"! 
.
http://www.youtube.com/user/charlieissocoollike#p/u/0/pVo-S9ns2_A

Happily tired

Jag är extremt trött på ett väldigt bra sätt. Know the feeling? :)

Oh no

Ni vet att jag är läsa-blogg-glad, eller hur? Så jag har en hel del som jag läser nästan varje dag. Och det finns ett verktyg som samlar alla inläggen så man kan läsa ett efter ett annat. Tror ni att jag har haft någon tid att läsa några bloggar sen jag kom hit? Nej. Så nu är det 585 inlägg väntandes på att bli lästa. Oh crap. Det kommer bara fler och fler... Jag tror tyvärr att jag måste lägga ner denna lilla hobby...

The names

Sophia [Såfaaja] - 14 månader
Alex [Älex] - 3,5 år
& föräldrarna Sally & Will
.
Jag har haft en sådan tur & hamnat i en helt underbar familj!

In the city

Imorse var jag med en sovande Sophia i vagnen, gick omkring lite i området & tittade på alla fina hus. Då jag har världens sämsta lokalsinne, blev jag förvirrad & fick gå tillbaka samma långa väg. Hittade till parken & lekte på lekplatsen! Sedan gick vi vidare och hämtade Alex i skolan. Back home, åt lunch, lekte & Sophia sov, Alex lekte med tågset som gick runt hela vardagsrummet och hallen :)
.
Sen tog jag bussen med Sally & barnen i typ 20 min till området vid london eye. Solen sken & alla var glada. Hittade en  lekplats precis bredvid london eye som jag gick loss på med Alex. Sen åt vi lite glass vid themsen :) Gick en liten promenix runt Stora Ben & kändkyrkavarsnamnjagpinsamtnogintekommerpåochorkarintekollaupp! Sedan på vägen hem gjorde Sophia vår dag. Så Sophia fick en yoghurt förpackad som en jordgubbe man sög och tryckte ut yoghurten ur. Det slutade med att hon tryckte till riktigt hårt och en dl yoghurt splashade rakt upp i hennes ansikte. Hela hon blev täckt i stor klumpar av jordgubbsyoghurt, som vi skrattade. Hon satt i chock & vi bara skrattade. Önskar jag hade tagit en bild alltså :P Alla satt & småskrattade på bussen i några minuter :) Sedan luktade det jordgubb i hela bussen! Haha underbart :)

Happy days

Jag är så glad. Så himla glad. Barnen gör mig glada. Hela familjen är så himla välkomnande och glad! Stämningen i huset är fantastisk. Åh vad jag trivs här. Nu ska jag somna snabbt så morgondagen är här och jag får gå ner och säga godmorgon till barnen! 
Night night ♥

Räcker upp handen

De som förväntade sig mulet och regnigt väder i London räcker upp handen!

I förrgår, igår och idag har det varit varmt, soligt och molnfritt. Underbart! :D Perfekt väder för parken eller promenix. Idag har jag varit ute själv med flickan. Hon sov och vi gick i lite affärer och handlade lite. Och jag har insett, London ÄR stort. Mycket att upptäcka :D

Welcome Alexandra

:)

Inte helt som hemma

Några saker som har förvånat mig ganska mycket här i london är att de behåller skorna på inomhus - förstår inte hur det inte blir himla skitigt... Vid kassornas rullband i mataffären bygger de upp stora berg av sina matvaror till skillnad från oss som oftast lägger de bredvid varandra med streckkoden åt ett håll för att förenkla för kassörskan. Men icke här :P En annan sak som är annorlunda från hemma i vår familj, är att i denna familjen kommer pappan hem ganska sent så det är inte mat förrän vid 9 engelsk tid. Vilket är 22.00 i sverige. Kvällsmat klockan TIO!? Vi får väl se om det är en rutin som går bra att komma in i, annars fick jag gärna äta tidigare.

En mer positv skillnad från sverige är att de är så himla trevliga mot varandra. Stöter man in i någon så är det en massa "oh sorry" som sägs och glada ursäktande miner. Hela tiden hörs det en massa "thank you" och "please". En mycket mer trevlig och hänsynsfull miljö. Vilket är väldigt bra. Jag hoppas jag anammar det och tar tillbaka till sverige så svenskarna också får insikten hur mycket trevligare det är om man är trevlig ;)

Nu är det dags att gå till parken med barnen!

Sorry, sorry, sorry

Thinking in english all ready! Good? Engelskan flyter på bra, ibland kommer jag på mig själv och inser att jag faktisk pratar engelska hela dagarna. Det är kul och känns som jag lär mig nya uttryck hela tiden. Dagens mest använda ord är: "SORRY". Alla säger sorry hela tiden. "Oh sorry, i'll just take a plate" "Oh sorry, didn't mean to do that", "Sorry?" - som i när man inte hörde vad någon sa. Sorry sorry sorry...

All settled in

Så! Nu har jag äntligen tid och energi för att uppdatera er där hemma lite :) Så, jag skriver allt. Kanske för mycket detaljer för dig, bara skumma igenom isåfall ;)

Lördag natt packade jag klart och sov sedan i 3 timmar. Vid 5 åkte jag, mamma & lillebror till kastrup där vi fikade på Starbucks och mamma äntligen fick sin älskade Frappucino! Sen var det dags för det svåraste. Efter ett fint hejdå åkte jag med tårar i ögonen och vinkandes till min familj upp för rulltrappan till säkerhetskontrollen. Flera vinkningar senare var jag plötsligt on my own. Wow. Första flygresan ensam för mig. Några djupa andetag & ett "iiiih" - sedan powerwalkade jag till min gate vilken självklart var längst bort och tiden gjorde mig extremt stressad. Perfekt just då var att det var ännu en passkontroll och att jag var tvungen att stå i en kö på 40 pers där väntetiden stog 10 min. Men det gick snabbt och jag sprang vidare till min gate. Kön till den tog riktigt lång tid och jag började tänka på vad jag skulle göra om de stängde gaten innan det var min tur. Stressen där, det ni ;) Förstod sedan varför det tog 1 minut per person - ännu en säkerhetskontroll. Fick alltså visa passet fyra tillfällen. Men bra med bra säkerhet såklart. 

Och sedan på flyget! Fjärilar i magen. Sen somnade jag. Inte direkt oväntat egenligen men trodde ändå jag skulle vara för spänd. Men nej :P Sen vaknade jag och blev förvirrad av tiden och att piloten sa att vi skulle förbereda för landning. Min klocka var lite över 9. Och vi skulle ju landa 9. Efter några förvirrade blickar omkring mig och på min bricka med mat framför mig - ("gaah, ta bort den, vi ska ju landa nuuu!") insåg jag att jag inte ställt om min klocka. Skulle ju landa 9 englandtid. Sen somnade jag om, haha. Vaknade & gick av flyget. Jag som anser mig själv vara ganska organiserad och ha koll på läget, lyckades hamna där man går om man ska hoppa på ett anslutande flyg. Det skulle jag ju inte, jag skulle ha mina väskor. Tillslut (Heathrow är faktiskt STORT!) hittade jag mina väskor och gick ut i ankomsthallen. Många människor. Sally (mamman) ska vara här. Var är caféet vi ska mötas vid. Massa människor vid caféet. Ojdå, kör på folk med väskorna. Varm. Stannar för att ringa henne. Hör ett "Alexandra!?" - and there stands Sally. WIE! Sååå trevlig, båda väldigt glada. Pratade mycket om mig och deras familj. Nyttig information om barnens sätt att vara gavs till mig. Halvtimme senare framme vid huset. Allt så brittiskt! :) Pojken på 3,5 år väldigt välkommnande och pappan trevlig. Pojken tog min hand och visade mig en stor skylt i köket där det stod "Welcome Alexandra". Aaaw :P

Jag har haft en väldigt tur att få en familj som passar mig väldigt bra. Kommer riktigt bra överens med föräldrarna, vilket är speciellt viktigt med mamman eftersom vi umgås så mycket. Barnen är underbara, flickan  som är 15 månader är helt fantastisk. De är så roliga och söta båda två. Längtar ärligt till jag vaknar imorn så jag får spendera tid med dom igen. Och hur underbart är inte det!? Blev så glad innan när Sally sa att de tycker om mig. Att hon hade märkt att flickan gick till mig några gånger istället för till henne och att hon log jättemycket när jag kom ner imorse. Det värmer så mycket. Att komma bra överens med barnen är ju så viktigt. Pojken är så himla söt, han var i skolan imorse och när vi kom och skulle hämta honom visste de redan vem jag var för att hade berättat om mig. Och alla mammor (vääldigt många hemmamammor här) jag träffade på lekplatsen och i skolan, presenterade han mig för. "This is Alexaaandra!" Så det känns rikigt bra att jag har fått en bra första kontakt med båda barnen! Och föräldrarna.

Det finns inte direkt någonting att klaga på här. Jag har ett jättefint rum & fintfintfint eget badrum. Är helt lyrisk över det haha :) De vill verkligen att jag ska trivas, äta den mat jag tycker om, inte känna mig tvingat till något, får ha min egentid, de hjälper mig med allt och är intresserade av mig. Ja, så detta känns hur bra som helst. Dessa två dagarna har gått jättefort förbi. Vi har varit och lekt på lekplatser, varit i parken, i några affärer, storhandlat, lekt, ätit mat, tittat tv, dansat, badat! Det är ju så, om man tycker om att vara med barnen och föräldrarna och trivs här, då blir det ju inte jobbigt. Då känner man inte att man inte vill jobba, då är det bara roligt för man tycker om att vara med dem. :)

Så, nu ska jag göra mig iordning, skypa lite & sedan sova. Ser fram emot morgondagen väldigt mycket. Delvis för att jag får vara i MITT eget badrum en stund när jag vaknar & såklart för att det är en fin familj där nere att umgås med. Och såklart för jag är i LONDON! 

Godnatt!

Packning

Dags att packa. Ganska mycket hög dags att göra det, såhär kvällen innan jag åker. Tänkte att jag inte hade så himla mycket att ta med, men när jag satt fram allt fylldes sängen snabbt med massa kläder. Ställde in mig på att behöva ta bort en del kläder, men...

TADA!! ALLT fick plats. Och det blev till och med plats över, så jag tryckte ner lite mer kläder. Klarar mig på ett handbagage också, även om man får ha två. 

Så nu är packningen gjord vilket är väldigt skönt med tanke på att jag ska åka om 5 timmar. Nu ska jag bara kolla över en sista gång så jag har alla papper utskrivna som jag behöver. Mardrömmen just nu är att de inte låter mig flyga för det står fel namn eller fattas ett papper. Eller att det blir något klydd med min extraväska. Ahhh!

Ser verkligen fram emot att träffa värdfamiljen nu. Har pratat med dem på skype flera gånger och de verkar vara en riktigt snäll och varm familj. En månad sen bestämde jag mig för detta, tiden sedan dess har gått så sjukt snabbt och nu är jag helt plötsligt här, 5 timmar innan jag ska åka. WOW! Jag är så himla glad och förväntansfull, och jag längtar efter allt jag ska göra i London. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att jag verkligen flyttar till London, ifrån alla jag känner för att göra något för mig själv, något som jag tror kommer bli helt underbart och roligt!

Sömn några timmar nu och sen börjar äventyret! 

Gråtkalas

En massa tårar faller denna veckan. Jag säger hejdå till någon varje dag. Och det är sorgligt. I helgen är det dags att kramas hejdå med de som det är allra svårast att åka ifrån.

Jag försöker att inte tänka på att vi inte kommer ses på länge och bli jätteledsen över det. Utan istället se fram emot nästa gång vi ses. Som Emelie, hon kommer med sin kompis till London om en månad! Och Jon & Lukas kommer på höstlovet! Och det gör Maria & Linnéa också! Och Hanna kommer om två månader! Alla kommer ju och hälsar på! Som jag ser fram emot varenda av de besöken. Så roligt att träffas någonstans långt hemifrån, helt annan miljö och möjligheter att hitta på roliga saker. Så jag försöker att bara längta, istället för att dra ner mig själv. För nu åker jag om 5 dagar, wow! Måste njuta av tiden kvar hemma och vara med underbara vänner & familj. ♥

One week to go

Nästa söndag går jag upp runt 03.00, stänger resväskan och tar tåget till Kastrup med min kära mamma. Några timmar senare avgår flyget som ska ta mig till Heathrow. Därifrån tar jag mig till mitt nya hem i London i en riktigt fin värdfamilj där jag ska jobba som deras au-pair.

Jag längtar något fruktansvärt till dagen jag är där och får möta alla som jag endast pratat med genom skype. Tills jag leker med barnen och ställer in mina saker i mitt egna badrum. Tills jag köper mitt alldeles egna Oyster-card som jag tar mig runt i London med. Tills det blir söndag och dags för Hillsong. Tills jag hittar mitt favoritcafé. Tills jag startar ett nytt kapitel i mitt liv, 1000 km hemifrån och stående på mina egna ben.

Jag längtar.